Niki Wiberg

Lyckades äntligen skriva klart mitt tal som jag ska hålla imorgon på svenskan. Vi har egentligen ledigt imorgon men jag kunde inte göra talet när alla andra gjorde sitt så nu ska jag och några till göra det imorgon istället. Herregud vad klockan går fort. Nu måste jag sova. Puss. Såhär lyder mitt tal iallafall: 

 

Hej

Jag har bestämt att hålla mitt tal till en mycket speciell och unik person.

 

Det hela blir lite speciellt för man brukar i regel hålla tal för personer som är närvarande.

 

Jag tänkte göra precis tvärtom.

 

Den person som jag riktar talet till är inte längre med mig.

Det är min farfar som är död sen många år.

Ni kanske också har någon person ni saknar så att det nästan gör ont.

För mig är saknaden för min farfar på det sättet.

 

Nu var det rätt många år sedan han gick bort så jag tänkte min farfar behövde en liten uppdatering om vad som hänt sedan vi sågs…

 

Så här kommer det……..till dig……Farfar min hjälteängel…

 

 

Allt ser lite annorlunda ut nu. Vi har flyttat till en villa i Tyresö. 

Vi har nästan gjort om hela huset och mamma och pappa påbörjar alltid nya projekt innan det första hunnit bli klart.

Känns som om det där går i generna, eller vad säger du?

 

Vi har skaffat två hundar som heter Busan och Hobbe. Jag vet att du skulle ha älskat dem. De är fulla av energi hela tiden och vill bara busa.

 

I slutet av 5:an hade jag verkligen behövt ha dig här. Två killar frågade samtidigt chans på mig. Jag skulle välja mellan dem. Hjälp!

Jag ville att du skulle hjälpa mig att välja.

Jag ville veta vad du tyckte om dem. För mig var det ett riktigt stort problem.

Jobbigt va?

 

Vi alla i släkten vet att du brann för motorsport och bilar. Du hann bara vara med i min brorsas start på sin racingbana. Men du missade alla tävlingar och hela hans karriär. Men många gånger visste jag att du fanns där och hjälpte honom trots att du inte var närvarande.

 

Godis….

Tänker ofta på dom enorma godispåsar som du stoppade ner i mina fickor utan att mamma och pappa skulle se. Den glädjen var obeskrivlig. Jag minns så tydligt en gång. Jag hade på mig en hängsleklänning med stora fickor där bak. Precis när jag gick när vi  skulle åka hem stoppar du ner en gigantisk påse full med godis.

Farfar…..ingen har fyllt din plats vad gäller godisleveranser. Urtrist men kanske lite bra för tänderna……..

  

Du behöver inte oroa dig. Jag har för det mesta koll på läget. Jag har underbara vänner som alltid stöttar mig oavsett vad. Och din son är den bästa pappan. Han är lika god som du.

 

Det var länge svårt att inse att du inte skulle vara hos oss längre.

Du var ju var plötsligt borta!

 

Ett varmt minne som alltid kommer att följa mig är den där varma sommardagen då du lärde mig att cykla och pappa fick springa med videokameran efter oss

Brukar titta på den filmen ibland…

 

Det är nu du borde få höra om killar och kärlek också. Men det kan vi ta någon annan gång. Det lovar jag. Men då får ingen annan lyssna…….: )